Tror ni att en virtuell flickvän kan lära känna er så pass bra att samtalen känns naturliga och personliga? Om hon kommer ihåg era intressen, frågar om saker ni berättat tidigare och anpassar sig efter ert humör, skulle ni kunna utveckla riktiga känslor för henne? Eller är fysisk närhet och gemensamma upplevelser i verkligheten alltid viktigast för att en relation ska kännas äkta?